~ Jul, Jul, Stråbärs till Jul ~

Utsikten från verandan en kväll före jul.

Julen bildar tillsammans med midsommarfirandet de starkaste svenska traditionerna, kanske de enda tillfällen på året då vi alla riktigt vet hur det "ska" gå till. Här på Nya Zeeland fick vi ofta frågan om hur en svensk jul ser ut. Vi svarade:

- Den börjar redan drygt fyra veckor innan julafton med advent, då vi tänder ett nytt ljus varje vecka och fikar med glögg och pepparkaka fram till söndagen innan jul och har då fyra ljus brinnande. 13 december är det luciatåg med sång och levande ljus och lussebullar gjorda på saffran. Och så ska helst snön komma lagom till jul. Allt detta för att lysa upp i decembermörkret.

Vi klär den äkta granen helst kvällen före julafton, som är den stora dagen då vi delar ut julklapparna och tittar på Kalle Anka på TV klockan tre på eftermiddagen. Julafton börjar med julsocka och julegröt. På lunch- och middagsbordet står inlagd sill och potatis, rökt och gravad lax, Ernsts kanelbullar gjorda på vegofärs (tidigare på köttfärs) och Jansson's temptation. Och ägghalvor med majonäs och räkor. Allt sköljs ner med julmust och ibland snaps. Mat och dryck är egentligen sammma som till påsk och midsommar, vilket gör livet enkelt. Med en viss variation är det så svensken firar jul.

Och vi gjorde verkligen allt enligt traditionen även denna jul. En svenskaffär i Auckland möjliggjorde det mest av maten, ULF tillverkade en adventsljusstake och en tvättäkta, väldoftande gran inköptes från de lokala scouterna. Vi gjorde pepparkakshus, barnen fick varsin julkalender och vi bakade även skånska pepparkakor och lussebullar. Inte ens Kalles Julafton missade vi, trots att SVT inte har rätt att sända utanför Sverige ens på nätet.

Men snön kom inte, mörkret lade sig först sent på kvällarna och ute var det sommarvarmt. Hur får man till julstämning när man samtidigt äter färska lokala "stråbärs" (strawberries på engelska) och badar i poolen omringad av vajande palmer? Det gick sådär och barnen var nog föga imponerade.

Nyårsafton kom och vi trodde vi på revansch. Det hade utannonserats att det skulle bli stort fyrverkeri från Skytower, Aucklands motsvariget till Eiffeltornet. Så lagom till tolvslaget klättrade vi allesammans upp på vår grannvulkan, Mt Victoria där vi tillsammans med tusentalet andra Devonportare inväntade Le Grand Finale på 2022. Ida kom springande efter oss med champagneglasen som vi lämnat i hallen eftersom vi i sista stund bestämde oss för att skåla när vi kom tillbaka till huset. Hennes löptur uppför den branta vilkanen slutade i kras när hon snavade och glasen gick i backen.

Det var samtidigt det närmaste vi kom nyårssmällare. I några få minuter syntes lite raketer fjutta iväg från tornet (se bilderna ovan), motsvarande ett vanligt svenskt villakvarters amatörpyroteknik. Smällarna hördes inte över vattnet från city så hundarna var lugna och glada. Antiklimaxet var ett faktum.

Men vi bubblade i vanliga vinglas hemma på verandan och njöt av Aucklands upplysta skyline som kompensation. År 2023 kunde börjat sämre!