The Far North Encounter

I helgen som gick firade Sverige nationaldagen medan Nya Zeeland firade The Queen's Birthday. För oss spelade det mindre roll eftersom vi inte riktigt vet hur man firar någondera. Ledigt hade vi alla fall och vi passade på att ta oss så nära både Queen Elizabeth och moder Svea man kan här - Northland med dess tropiska klimat, fantastiska vattenfall och ändlösa stränder.

Jag har precis vänt fyren vid Cape Reinga ryggen och börjat gå tillbaka till den fyrhjulsdrivna tourbussen från den norra spetsen av Nya Zeeland när en man närmar sig från sidan.

- How long have you worked for WSP?

- Eh ... 9 years ... eh ... but only a month in New Zealand, svarar jag överraskat.

- I think you must be Ulf Larsson, yes?

Jag känner igen honom från sätet framför mig på bussen. Han presenterar sig själv som Matiul och visar stolt upp sin familj. Jag funderar förbryllad, hur kunde han veta?

Vi är, trots det fina vädret i vinterns årstid, idag den enda turistbussen på detta populära utflyktsmål där Stilla Havet möter det Tasmanska. Solen skiner och det känns ibland som en svensk sommardag. På vägen upp till denna avlägsna plats har vi dagen innan upplevt dånet av Whangarei Waterfalls, gått på den pittoreska stranden vid Matapouri och anlänt till Waitangi Treaty Grounds - den plats där fördraget mellan Europeer och Maorer skrevs under 1840 och Nya Zeeland föddes - precis lagom som det stängde.

Turistbussens Maoriska guide kör oss till de stora sanddynerna intill och där får barnen sin guldstund när de surfar nedför sanden. Vuxna får också prova, om de inte som jag har en slemsäcksinfektion i höger armbåge. Troligen inte bättre om den sitter i vänster armbåge heller. Sen kör bussen hela Ninety-Mile-Beach, bara meter från Tasmanska havet, innan vi släpps av och på egna hjul tar oss till the Tree House vid Hokianga Harbour för en annorlunda övernattning bland träden.