NZ Bucket List Countdown: #10. Gibbs Farm

När Alan Gibbs köpte marken som nu lakoniskt kallas Gibbs Farm år 1991, fanns konstverk i bakhuvudet "men var inte huvudsyftet" med att söka en lantlig reträtt. Tillsammans med sin svärson, arkitekten Noel Lane, har Gibbs sedan gått helt in för att beställa större platsspecifika konstverk från betydande konstnärer som uppmuntras att gå utanför alla ramar. De bildar en samling permanenta konstinstallationer av en skala som sällan skådas. Landskapet rullar över åsar och raviner och omfattande slätter som har format sig över åren. Men det är ett landskap som domineras av Kaipara Harbour, den största hamnen på södra halvklotet, och den enorma vattenmassan ökar upplevelse av "farmens" storlek avsevärt.

ULF fick för länge sedan tips om denna ovanliga farm av sin chef Sean Myers, och därefter har det varit en dröm att få komma hit. Men det är ett trångt nålsöga att få ynnesten att se konstverken annat än på långt håll från landsvägen; det är ju Gibbs privata mark. Ungefär en halv vardag varje månad öppnar han sin farm för någon välgörenhetsorganisation som i sin tur säljer entrébiljetter till de få lyckosamma som upptäcker släppet i tid och kan ta ledigt. Andy Hillier, en god vän och kollega till ULF har i flera år hoppats på turen. Lagom till ULFs återkomst till Nya Zeeland efter treveckorsbesöket i Sverige lyckades Andy få tag på fyra biljetter och ULF blir adopterad in i familjen Hillier från och med denna fredag i september.

Mot slutet av bilfärden en timme norrut från Devonport lägger Andy rutinerat in ett taktikstopp på en lantlig schweizisk chockladbutik för att den femårigt nyfikna sonen Sam ska komma i bra stämning och känna sig trygg inför de stora upplevelser som väntar. När vi kör in på de enorma Gibbsägorna är Floating Island of the Immortals (4,6m x 8,6m) av Zhan Wang från 2006 den första installationen i rostfritt stål som dyker upp i liten sjö. Det är en förstorad version av de typiska kinesiska miniatyrlandskap som bland annat finns på Sommarpalatset - en passande landning för ULF som besökte palatset i strilande regn bara fem dagar tidigare. Men här är det soligt och varmt, ULFs skor och fotoutrustning har hunnit bli torra.

Gerry Judahs "Jacob's Ladder" (34m x 8m) från 2017 är tillverkad av fyrkantsrör vägande 46 ton, och består av 480 stålbalkar, staplade ovanpå varandra, vridandes från marken mot himlen. Turning Torso's brorsa?

Vi lämnar bilen bland de andra knappa hundratalet och tar oss till Jacobs Stege. Samtidigt tornar det plötsligt upp sig till storm. På bara någon minut omvandlas den lugna, trygga stämningen som schweizisk choklad kan ingjuta till ett veritabelt kaos. Det är som att halva den mäktiga Kaiparahamnens vatten högtryckssprutas mot besökare och konstverk i ett försök att förneka oss vår dröm att få skåda denna märkliga plats. ULF kämpar förtvivlat för att få på sig regnkläderna som alltid är med oavsett om prognosen visar stabil sol. Det går inte, det blåser för mycket! Och inte ger den himmelsräckande stegen något skydd även om den ändå fantastiskt nog inte blåser omkull.

I ena riktningen har Andys hustru Meridith rusat medvind tillbaka mot bilen efter regnkläder medan en vänlig själ öppnat bildörren för Andy och Sam som försvinner bort i den andra riktningen. Kvar står ULF och håller krampaktigt fast i några av de första stegen i konstverkets bas, medan han till slut lyckas prångla på sig regnkläderna som vid det här laget blästrats sidledes av småhagel. Skor och kamera är åter kinesiskt dyblöta, men det som tog Beijing en hel dags strilande har Kaiparahögtryckstvätten åstadkommit på bara några minuter. Sen stängs högtryckstvätten av lika plötsligt som den startade och ögonblicket senare skiner solen från en oskyldigt blå himmel och låtsas som om inget har hänt. ULF behåller misstänksamt regnkläderna på resten av dagen.

Övre vänstra bilden; Horizons uppförd av Neil Dawson 1994 (15 x 10 x 36m), ett av få verk som delvis kan ses från landsvägen föreställer en gigantiskt stor bit korrugerad plåt som blåst in från någon avlägsen farm. Bilden till höger visar några av alla speciella djur som får njuta av konsten alla dagar i veckan; Emusar, lamadjur och faktiskt en giraff. Nederst Graham Bennets Sea / Sky Kaipara från 1994 som är en tribut till platsens omväxlande natur, reflektioner, färger och dess relation till himlen (man får anta att vädret växlade snabbt även 1994).

En av Gibbs farms stora attraktioner är en röd jättegummilur som dominerar hela landskapet, kallad Dismemberment av Anish Kapoor från 2009. När ULF inser att den är en gigantisk megafon kan han inte helt frigöra sig från att den agerat högtryckstvätt tidigare - det var i alla fall från det hållet det horisontella regnet kom! En annan Gibbs-dominant är Richard Serras Te Tuhirangi Contour från 1999/2001, en 252m lång meandrande och 5m hög, lutande vägg av 5cm kortenstål. Bakom den är det lä från megafonen och den utökade familjen Hillier kan äntligen få ro att äta medhavd lunch på en filt i solskenet.

Nu återstår ca två månader av "våra" öden och äventyr så långt hemifrån man kan komma med följande önskade upplevelser på the New Zealand Bucket List:

#9. Auckland Harbour at still waters and sunrise

#8. Mt Te Mata in Hawkes Bay

#7. Coromandel Mines, Gemstones and Hike

#6. Mt Taranaki vulkanbestigning

#5. Mt Tongariro vandring

#4. Kiwi Birds (Rotoroa Island)

#3. Hunting Bush Trip

#2. Sailing Trip

#1. Surfing

Följ ULF under de sista nedräknande äventyren! Vilka kommer att bockas av och blir det några kvar?