Middle Earth and Beyond - Södra Sydöns Skatter

Tolkiens Triologi om Härskarringen förverkligas i stora delar på Nya Zeeland i Peter Jackson's episka produktion. De tre filmerna kostade nära 500 miljoner USD i dagens penningvärde att spela in, men inbringade också hela 10-15 miljarder USD i totala intäkter, varav några miljarder dollar bara från biljettkassorna. De flesta av filmmiljörerna hittade Jackson på Sydön. Vårt äventyr blev inte fullt så dyrt, men vi kom att ändå att besöka mängder av dessa platser under våra tre veckor på södra Sydön - Middle Earth, där många av Saurons hemska kreatur också hemsökte oss.

"Vi lämnade vårt gröna Shire i Auckland dagen efter raketerna på Nyårsafton (jfr Gandalfs fyrverkeri på Bilbos 111-års dag) och gav oss iväg via Bree (nära verklighetens Bluff (!) längst i söder) mot Fiordland (Rivendell). Sen skulle vi ta oss längs Southern Alps (Misty Mountains), genom grottorna från Gates of Moria till Lyttleton, Christchurch (Lothlórien) och Otago (Rohan), för att slutligen få se vår Fellowship of the Rings upplösas i strider nära Glenorchy (Falls of Rauros) medan Frodo ror vidare mot Mordor i sällskap med Sam."

Ivriga som små barn i en godisbutik rusade hela Fellowship of the Ring ut på Gemstone Beach för att leta skatter. Inför flygresan ned hade vi vägt varenda pinal för att inte överstiga Jet Stars rigorösa bagageregler, vilket tvingat fram tuffa prioriteringar. Schampo och annat förbrukningsmaterial valdes bort, böcker att läsa ställdes tillbaka i bokhyllan och fotograferna Ida & ULF begränsade sig till fyra kameror (inkl drönaren), sex objektiv och ett stativ. Och ett 50-tal rullar analog film.... Total packad vikt: 15 + 5x7 kg = 50 kg, dvs 10kg vardera.

När vi i solnedgången klev av stranden efter en timme med krökta ryggar och skannande ögon var vi alla nöjda, blöta och säkert 5kg tyngre lastade per person. Hur skulle vi någonsin kunna klara bagagevikten på hemresan med en sådan ökning redan första dagen??? Kanske som Ida med sten i skon? Nora och Ida försökte i alla fall göra sig av med the Balancing Rock genom att knuffa den tillbaka ned i havet.

Kommande långa dagar innebar tidig uppstigning (avresa före kl 10...) - åtminstone för Ida som gärna utnyttjar nattens långa och tysta timmar för kreativitet, ofta i form av svarta bläckteckningar.

Öster om Bluff ligger the Catlins med flera fina fyrar, stenklippor som stupar till sandstränder och vilda, vackra vattenfall. Vårt första odjur Smaug, lite liknande en gapande säl, siktades i vattnen nedanför klipporna, medan jättebläckfisken - Watcher in the water vid västra mynningen till Morias grottor (där Aragorn alias ULF håller vakt i Cathedral Cave), dödskallen från en orch och resterna av jättespindeln Shelobs många ben efter slagsmålet med Sam, bara återfinns i Tolkiens sagovärldsbilder nedan. Så även den förstenade trollskogen woodlands (Petrified Forest) samt den vandrande enten vid Slope Point på de sista två bilderna.

Nu lämnade vi sydkusten för att bekanta oss med Sydöns Rivendell, Fiordland. På vägen dit spanade Ida efter the Great Eagles - vår räddning undan alla hemska monster ovan. Plötsligt dök deras kung Thorondor upp och försökta lyfta vår bil. Dessa fåglar, Kea, sägs vara mycket smarta, men kan också orsaka skador genom att t ex äta hål på bildäcken! Thorondor nöjde sig med takutsikten från vår bil över den närliggande forsen.

The Mirror of Galadriel var i Tolkiens värld en silverbassäng med vatten som användes för att visa betraktaren händelser från det förflutna, nuet och möjlig framtid. Undrar vad Nora såg i spegeln vid Mirror Lakes? Återbesöket i Milford Sounds bjöd i övrigt på dramatisk himmel, sollapande sjölejon och dånande vattenfall. I kontrast var Idas och ULFs nästa dag i Doubtful Sounds exotiskt stillsam och tyst, endast ett fåtal besökare och sälar tar sig hit.

Troligen började vår resa till Nya Zeeland mentalt redan för 18 år sen. 2005 fick vi i vårt stockholmshus besök av två Nya Zeeländska par, som vi sedan endast hade julkortskontakt med fram till 2019. Då bestämde vi oss för att alla våra döttrar var stora nog att uppskatta en resa så långt hemifrån man kan komma och vi kom äntligen att återse de båda paren på sydön. Aptiten var retad, men det skulle ta ytterligare tre år innan vi kunde återvända.

Anna och Noras första tonårsdag firade vi tillsammans med ett av paren. Anne och Bill Wade bor i Clyde, Otago - en kort, men dålig väg från en av inspelningsplatserna för Sagan om Ringen, The Poolburn Damm i Ida Valley. Här lurade en jättekanin, Rhosgobel, bakom en sten.

Innan vi åkte dit, till stora storasyster Idas dal, fick Anna och Nora efter en frukost på sängen med födelsedagspresentöppning (långt!), besöka en liten exklusiv exportkörsbärsförpackningsfabrik (längre!) och plocka deras finaste bär direkt från träden. Vi fick också med oss en anselig mängd körsbär, vilket skulle komma att öka toalettsstoppsfrekvensen (skitkort...) under de nästa dagarnas resa... Efter studiebesöket fick alla flickorna svalka av sig på ett stort vattenland.

Anna och Noras tonårsinträde kröntes självklart på Wades garageuppfart med en körsbärslängspottningsrekordutmaning - längst! kom ULF med hela 8,4m, endast 20 m kortare än gällande världrekord. Lite mer träning bara så är vi där!

Någon dag senare tackade vi Anne och Bill för att vi fått bo hos dem och for vidare. Vi kom inte långt innan det var dags för ett toalettstopp och passade då att proviantera på en gammal, fin lantaffär.

Nära Oamaru, en liten stad på östkusten som beskrivs vara "quirky" (konstigt intressant), hittade vi oväntat Stone of Erech, och även de övriga sex Vandassari stenarna. Här svor the King of Death och hans folk en ed att bekämpa Sauron, företrädare för de onda krafterna och skaparen av Härskarringen. Vi svor inte mer än vanligt, men lite quirky var allt platsen.

Vi flydde istället till Lothlorien (dvs Lyttelton utanför Christchurch) och beundrade utsikten över Akaroa på Banks Peninsula tillsammans med några av alla 25 miljoner får som lär finnas på Nya Zeeland. Man undrar hur fårbokföringen håller koll - kanske något för svenska regeringen att utreda nu när de tänkt sig räkna hur många svenska fårskallar det finns. Christchurch är en trevlig storstad, näststörst efter Auckland och före huvudstaden Wellington - se där, svaret på sista resan i På Spåret förra året!

2010-2011 drabbades staden av två förödande jordbävningar, följda av 30-talet efterskalv kraftigare än 5 på richterskalan under de kommande åren. Återuppbyggnaden pågår än idag så det är vägarbetskoner på många ställen - de nedan återfinns i Quake City, ett interaktivt museum som berättar historier om hjältemod, hopp och förluster från jordbävningarna i Canterbury.

Jordbävningar av dessa magnituder är nog ett Mordor på jorden.

Sydväst inåt land kommer man upp på en stor höglandsplattå, det så kallade Mackenzie Country. Vid sjön Tekapo spenderade vi några sköna, varma dagar och njöt också av att bada i riktigt varma pooler. I solnedgången blev landskapet magiskt guldskimrande innan det blev så mörkt att området Dark Sky Reserve gjorde skäl för namnet. Så många stjärnor ser man inte varje dag, inte ens i Hollywood och inte heller i Dark Sky Reserve, men här blev de synliga på natten.

Aoraki/Mount Cook är med sina 3 724 meter Nya Zeelands högsta berg. Berget ligger i Sydalperna (Misty Mountains), bergskedjan som löper längs med Sydön. Det hade nu gått två månader sedan ULFs bypassoperation, och det var dags för det första elddopet. Fyra timmars returvandring i stark värme längs Hooker Valley Track ledde upp till Hooker Lake, precis nedanför toppbergets kalvande glaciärer. Någon toppbestigning var inte aktuell, även om ULF, Anna och Ida intog styrketårar från ett stycke två miljoner gammal is från the Tasman Glacier. Kanske kan isbiten likt Galadriels stjärnglasgåva till Frodo "be a light ... in dark places, when all other lights go out"? Vi hoppas mest att den inte ger magont de närmaste två miljoner åren.

ULFs ork räckte i all fall tillbaka till bilen som skulle ta oss över Lindis Pass, där landskapets färg skiftade från Sydalpernas blågröna skala till guloranga småkullar, och ned till sjön och staden Wanaka.

Wanaka är en mysig stad som under senare år blivit kanske mest känd för ett träd ett stycke ut i sjön. Här fick vi några lugnare dagar, med tennisspel (nåja, ibland fick ULF i alla fall ta emot några returbollar), bad med liten rugbyboll och frisbeekastning. Återbesöket till Blue Pools var ett välkommet avbrott innan vi tog oss an nästa stora test på ULFs återhämtning.

Att ta sig till starten på the Rob Roy Glacier Trail i Mount Aspiring National Park visade sig vara en utmaning i sig. Sista 30 kilometrarna blästrades hyrbilens underrede av en allt mindre och sämre grusväg, som till sist ledde fram till en med tanke på förhållandena oväntat välbesökt parkering. Minst 10 andra bilar hade tagit sig ut i denna ödemark. Vandringen bar nästan konstant uppåt och in i ett dramatiskt alpint landskap som inkluderar snöfält, glaciärer, skira klippor och vattenfall. När ULF och Ida efter drygt två timmars klättring nådde övre utsiktspunkten skrek magarna efter en sen lunch, men utsikten var absolut magnefik och gjorde mödan värd.

Vägen ned tog faktiskt nästan lika lång tid i den stekande solen, och eftersom forsens vatten smakade sämre än Tasmanglaciärens is vid Mount Cook några dagar tidigare, var det två duktigt törstiga vandrare som återförenades med övriga familjen nere vid bilparkeringen.

Äventyret i sydöns Middle Earth började gå mot sitt slut när vi i solnedgången kunde skåda sista anhalten, Queenstown vid sjön Wakatipu.

Men först skulle slutstriden för the Fellowship of the Ring avgöras vid Falls of Rauros norr om Glenorchy vid Darth River i Isengard. Den speciella Lord Of the Ring-tourens mycket fängslande italienska guide körde oss på en av de tio mest natursköna bilvägarna i världen uppför Glenorchy Road och visade oss många av Peter Jackson's inspelningsplatser. Inför slutstriden fick vi riktiga svärd och kunde därför besegra kvarvarande orcher och andra monster. Snart kan Frodo tillsammans med Sam ro vidare mot Mordor för att slutligen förstöra Ringen.

Men det är en annan saga, den om två torn och sedan den om konungens återkomst. Frodo, förlåt Ida, har i alla fall för någon dag sedan rapporterats ha tagit sig över Stilla Havet för att tillsammans med Tomás (Sam... baklänges) ge sig upp i bergen i Chile. Där finns aktiva vulkaner liknande dem i Mordor.

Fortsättning följer!

EFTERTEXTER:

- Eventuella likheter med fiktiva händelser, platser eller personer, levande eller döda, är helt avsiktliga. Eller inte.

- Vi köpte till ett extra bagage på 15kg inför hemresan - hur många kilo sten som ändå fanns i skor och andra gömmor har inte flygbolaget med att göra...

- Klicka gärna på bilderna och se dem i helskärmsläge så gör de sig bättre. Om inte annat blir ULF glad.

- Och slutligen, om du inte kan tolka någon tolkienreferens läs vidare - det kommer flera - eller pröva att klicka på länkarna i texten om du vågar!